jag känner inte igen mej själv längre, jag ler och skrattar, men det är inte äkta glädje som bubblar upp i kroppen. Jag vill ju vara glad, som förut. Men den glädjen är borta. Ständigt illamående och konstig känsla i bröstet. Som om man ständigt är orolig över något. Något väldigt jobbigt. Ibland känns det som om man ska dö. Det kallas panikångest. jag har förlorat den jag tycker om, och det är totalt mitt egna fel. Trodde aldrig att jag skulle behöva gå till en kurator / psykolog för att prata om mina bekymmer och problem, det är inte jag. Jag glada Malin behöver inte sånt. Jag mår bra. Men inte nu längre, jag har fortfarande inte accepterat att jag ska göra ett telefonsamtal imorgon som jag aldrig trott att jag skulle göra. Ska boka en tid, för att prata om mina bekymmer, och det är därför jag skriver detta inlägg. För att kanske kunna acceptera att jag måste göra detta, man kanske fattar bättre om man får prata om det eller skriva ner det. Jag har faktiskt ingen aning. men imorgon gäller det.
VIll inte börja skolan, orkar inte brymej och lägga ner energi på sånt just ju. Tur tt det bara är två dagar, så hoppas jag att praktiken gör allt roligare. Så det inte blev som förra året, jag ville inte vara där nå mer tillslut. Och något sånt mer behöver jag inte.
Det här är det mest egosentriska jag någonsin har skrivit, men folk säger till mej att jag ska bry mej mer om mej själv än om andra, så jag kanske ska försöka göra det. Och det här är väl ett steg på vägen gissar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är så klok Malin och jag förstår att det kan vara jobbigt att ringa, men som du säger så ska du tänka på dig själv och du är stark som vågar ta kontakt med nån att prata med! Och jag förstår att det kan vara svårt att se sig själv som någon som behöver hjälp, du har alltid satt andras behov före dina egna, du är en sån som hjälper. Men nu är det din tur att få stöd och hjälp. Jag känner igen mig i det du skriver och tror vi är väldigt lika i hur vi tar på oss andras problem och förminskar våra egna! Hoppas det var okej att jag läste och du får säga till om du inte vill att jag läser här. Det kommer att gå jättebra att ringa! Har du bara tagit det steget så är du redan på väg bort mot att känna ständig oro och du kommer att få en bra start på 2009 som går i rätt riktning. Att du tar tag i det nu är så starkt och jag är övertygad om att du kommer att bli hjälpt! Kram Jerk
SvaraRaderaHej kusin!
SvaraRaderaDet är som om jag skulle skrivit ditt inlägg när jag själv mådde dåligt. Du beskriver det så otroligt bra!! Du har verkligen en talang med orden! Strongt av dig att skriva om det samt att ringa imorgon! Du har kommit en bra bit på vägen mot att bli bättre bara genom att acceptera det! Lycka till och kom ihåg att den första kurator/psykolog du träffar kanske inte är rätt för dig. Har hört många som provat några innan dom hittar rätt. Vill bara att du är beredd på att man kan bli besviken om till exempel personkemin inte funkar. Men som sagt, de flesta är jättebra och jag tror att du kommer att få en sån!
/Jon